Julkrubba

I boken Julen i tro och tradition av Inge Löfström finns berättat om Franciskus. Det var julen 1223 som Franciskus arrangerade ett Betlehem i skogen vid  Greccio. Han ville levandegöra händelserna den första julnatten för dem som tillsammans med honom skulle fira julnattsmässa. I en grotta hade han placerat en krubba med halm. För att göra scenen ännu mer autentisk lät han föra dit en oxe och en åsna. I denna miljö förrättade han sedan mässan, och deltagarna fick möjlighet att leva sig in i vad som hänt den första julnatten.

Senare byggdes ett kapell runt grottan och på väggarna målades bilder av Franciskus, krubban, oxen, åsnan och Jesusbarnet. Ibland har man menat att detta var förebilden till att julkrubbor som senare förekommit.

Den första julkrubban i Sverige som finns beskriven  visades i Stockholm strax före julhelgen 1803. Den beskrivs i Årstafruns berättelser som en ”catolsk seremonie”. 

I sin vanliga utformning och uppställd i en kyrka är julkrubban till sitt ursp

rung framför allt en produkt av renässansen. Seden blev allt vanligare i Italien och Spanien vid mitten av 1500-talet och kort därefter omnämns den även norr om Alperna.

Länge var julkrubbor portförbjudna i svenska kyrkor. De krubbor som finns omtalade i vårt land i början av 1800-talet fanns uppställda i privata hem med anknytning  till katolska kyrkan. Först 1929 vågade en svensk kyrkoherde sig på att ställa upp en julkrubba i en kyrka. Kyrkan var Sankt Petri i Malmö och den modige kyrkoherden hette Albert Lysander. Han fick naturligtvis mycket skarp kritik eftersom det ansågs vara ett katolskt påfund.

Seden att ställa upp julkrubbor i kyrkorna spred sig sedan från Malmö ut över Skåne.

Ungefär samtidigt började man med julkrubbor i flera Stockholmskyrkor. Till en början placerades de i församlingssalarna, men så småningom i själva kyrkorna. Från dessa båda städer har krubban sedan erövrat så gott som hela Sverige.

                                                                     Julkrubba