Julens mat

Kvinnornas sista arbetsuppgift inför julhelgen var i äldre tider att duka julbordet. Dukning och matsedel varierade mycket i landet men det var vanligt att en del rätter skulle stå orörda på bordet under hela helgen. Så var det ofta med julhögarna. Det var högar av olika bröd som dukades upp - en hög för varje familjemedlem. Kannan med dricka skulle också stå framme. Den skulle hela julen fyllas på så att man kunde bjuda besökare. Att bjuda alla besökare på något var viktigt. De kunde i annat fall ”bära ut julen” när de gick.

Den företeelse som bäst bevarat sin plats i dagens traditionella julfirande är att ”doppa i grytan”. Bruket att doppa i grytan vid middagstid på julafton, dopparedagen, är utbrett i hela Sverige. Från början var det inte alls en sed knuten till julen utan snarare ett vanligt måltidsbruk. Genom att de stora festerna har en bevarande effekt på seder och bruk har doppet i grytan levt kvar in i vår tid, men nu enbart som ett festbruk vid julen.

Julmaten domineras starkt av fläsk i alla former. Det kan ha sitt ursprung i att det var det kött som var det enda relativt färska vid den här tiden av året. Nötboskapen hade magrat en hel del sedan sommaren medan grisarna kunnat gå ute på bete längre och fortfarande var ganska feta. På många ställen finns ett troligt samband med den förkristna midvinterbloten beskriven som ursprung till den feta fläskmaten vid jul. Fast även till midvinterbloten kan ju tillgången på feta offerdjur ha haft en betydelse.

Gröt skulle finnas med på jul- och nyårsaftonens matsedel. Troligen kan seden att äta gröt ha bevarats genom de stora festerna på samma sätt som för seden att doppa i grytan. Ofta kokte man så mycket gröt att det räckte i flera dagar. Man satte också ut julgröt utanför huset för att blidka övernaturliga väsen, t.ex. tomten. Grötätandet var förknippat med många ceremonier. En sed som i viss mån lever kvar än är den att lägga mandel i gröten för att se vem som kommer att gifta sig under året.

Lutfisken på vårt julbord är ännu en maträtt som fått festkaraktär och bevarats. Bruket går tillbaka till fasteseder under den katolska tiden då man fastade före de stora helgerna och fisk utgjorde huvudfödan. Eftersom det var svårt att få tag på färsk fisk under vintern blev det naturligt att äta torkad eller saltad fisk.

Att stoppa korv är en mycket gammal metod att ta till vara sådana detaljer på slaktdjuret som inte tålde att lagras på annat sätt. Korven kunde sedan saltas, rökas, torkas eller syras. Julkorven är vanligen en mera kryddad korv än den vanliga fläskkorven. Förr användes upp till 10 gånger så mycket kryddor i den.