Vårt kyrkoår börjar med första advent och så har det gjort sedan någon gång på 700-talet. Advent är en förkortning av Adventus Domino som betyder Herrens ankomst. Advent är inledningen på vårt julfirande.
Från början var adventstiden en sträng och allvarlig bot- och försakelseperiod som också kallades för ”julfastan”. I Kyrkan kan vi än i dag se det på den violetta skruden som används under andra till och med fjärde söndagen i advent. I äldre tider var första söndagen i advent inte någon särskild dag, men efterhand har det blivit extra högtidligt - ett slags ”lille jul”, men den förändringen har skett först på senare tid.
Under julfastan skulle man vara återhållsam med mat, dryck och annat festande. Det skulle ses som en förberedelse för den stora julhögtiden - glädjehögtiden. Man skulle absolut inte ta ut julen i förskott och det gällde alla de fyra adventsveckorna och adventssöndagarna.
Lutfisk var en av de rätter man fick äta. Det hade sitt ursprung från de medeltida fastereglerna tiden före jul då denna torkade fisk var tillåten att äta. Enligt traditionen ska lutfisken läggas i blöt den 9 december på Anna-dagen för att vara klar till julafton. På Anna-dagen skulle också julölet vara färdigbryggt och helst kunna avsmakas första gången.
I bondesamhället var advent en tid för lugn och samling inför den stundande julhelgen. Alltför bullrande och störande utearbete var under adventstiden förbjudna. I stället höll man sig till de lugnare sysslorna vid gården.
Många av de seder vi förknippar med advent är traditioner som uppstått under 1900-talet. Adventssöndagar med fyra ljus är ett bruk som finns beskrivet i slutet av 1800-talet. Då placerades ljusen i en enrisbuske inomhus och man
tände ett nytt varje söndag i advent.
Tillverkning av stakar för fyra ljus startade på 1920-talet och den första elektriska adventsljusstaken kom 1934.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar