Julkort

I England var det vanligt att eleverna i skolan fick göra ett ”Christmas piece” - julstycke. Varje elev fick ett stycke papper med speciellt utseende och med fina kanter. På pappret skulle sedan, med den allra vackraste skrivstilen, skrivas en julhälsning till familjen.

I Hela Familjens Julbok utgiven av Libris berättas att Henry Cole troligen var den förste som fick idén med julkort. Henry var en tjänsteman som arbetade med postkontorsreformen i England. Henrys vän konstnären John Horsley illustrerade ett julkort till julen 1873. Det såldes för 1 shilling vilket var mycket pengar på den tiden. Ett kort med kopparstick, som gjordes av William Egley vid ungefär samma tid, finns nu på Brittish Museum.

Korten blev inte populära förrän man 1880 började trycka julkort så att de blev billigare att köpa. Det året stämplade generalpostkontoret i London 11 miljoner kort. Korten var ofta utsirade med relieftryck, sidenband, tyll och rosetter. Korten kunde vara utsmyckade så här eftersom de antingen överräcktes personligen eller skickades i kuvert.

Bruket att överlämna jul- och nyårshälsningar är dock mycket äldre än de traditionella julkorten. Det var skriftliga hälsningar som man överlämnade personligen. Ofta i samband med nyårsvisiter. Den äldsta kända europeiska nyårshälsningen är från 1300-talet.

Till en början dominerades julkortsmarknaden av kort från Tyskland. Det finns även en del kort som trycktes i Danmark runt förra sekelskiftet.

I Sverige grundade Axel Eliasson sitt konstförlag 1890 och kort därefter startade han tryckning av julkort. Produktionen ökade snabbt och man anlitade Jenny Nyström som tecknare.

Jenny Nyström blev den som i mer än 60 år gav den svenska tomten ett ansikte. En annan känd julkortstecknare var MasOlle - Aina Stenberg - som skapade sina motiv med små tomtenissar i färggranna landskapsdräkter.

Posten införde ett halverat porto för privata brevkort och vid slutet av 1800-talet hade julkortsskrivandet tagit sådan fart att man måste anställa extra personal över jul.