De äldsta julgranarna kan vara de träd som hantverksgillen i Tyskland och Schweiz reste och smyckade inomhus till jul. I boken Julens ABC skriver Ingemar Liman att dessa är kända sedan slutet av medeltiden och att det första ljusprydda trädet som finns omtalat är från ca 1660 och fanns i Pfalz.
I den Svenska julboken av Jan-Öjvind Svahn berättas att man i början av 1500-talet hade prydnadsjulgranar i Freiburg och Strasbourg och att detta är väl dokumenterat. I boken omnämns också att en svensk officer var konvalescent i ett hem i Leipzig 1632 och att han där fick se en gran, smyckad med tända ljus.
Julgranen har så länge den funnits smyckats på olika sätt och här finns det stora skillnader mellan olika sociala samhällsgrupper.
De äldre skildringarna vi har av hur julgranarna var pyntad talar om vaxljus, kakor och äpplen. Man gjorde även figurer av mjöl och vatten som torkades och målades.
Från 1800-talets mitt började speciella julgransdekorationer finnas att köpa i städernas bodar och på markader.
Julgranskarameller med bokmärken och med eller utan ”smäll” började dyka upp runt 1870. De speciella julgransflaggorna uppträdda på snören kom strax före förra sekelsiktet och de granna glitterstjärnorna några år in på 1900-talet.
Till klassikerna bland julgranspyntet hör de tunna glaskulorna. Från 1820-talet utvecklades i Böhmen i Tyskland en hemindustri i form av glaskuleblåsning. Män och pojkar blåste upp kulorna. Sedan var det döttrarnas uppgift att förse kulorna med spegelhinna och färg. Därefter var det hustrurna som bar iväg de färdiga kulorna till förläggarna. En flitig glasblåsare kunde göra 1000 kulor på en dag, men ersättningen var obetydlig och gjorde att man arbetade så länge man kunde hålla sig vaken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar