Jul. Själva ordet jul har förekommit så långt tillbaka man kan följa den germanska historien. I boken Julens ABC säger Ingemar Liman att vissa forskare hävdar att ordet har betecknat en bestämd festtid redan från äldsta tid.
Första gången ordet ”jul” finns omnämnt i Norden är i en berättelse om den norske kungen Harald Hårfagher, skriven av författaren Torbjörn Hornklofi omkring år 900. Där står det att kung Harald ville ”dricka jul ute på havet och taga upp Frejs lek”. Uttrycket att ”dricka jul” återkommer sedan under hela medeltiden och långt därefter. När man sedan börjar läsa om julfirandets ursprung i olika skrifter får man lite olika uppgifter om hur julfirandet har uppstått.
Det var på 300-talet som kristendomen blev statsreligion i Romarriket och sedan dess har julen firats som kristen helg och är idag den största högtiden under kyrkoåret.
I Den svenska Julboken berättas att kyrkofadern Hippolytos redan år 217 lanserade den 25 december som Jesu födelsedag men att hans förslag inte fick något genomslag. Det var sedan påven Liberius som år 354 förklarade att Jesus Kristus officiella födelsedag skulle vara den 25 december och att man
inte längre skulle fira solen denna dag utan dess skapare.
Den kristna kyrkan som fanns innan kristendomen blev statsreligion i Romarriket
sägs ha firat Jesu födelse den 6 januari.
En annan tänkbar bakgrund till julfirandets historia som Den svenska Julboken berättar om är att det har sitt ursprung i den fornnordiska gudasagan och att julen är att betrakta som en fortsättning av Midvinterblotfirandet.
Midvinterbloten var en fruktbarhetsrit för att ge god gröda, jakt och fiskelycka och den sägs ha hållits ungefär i tid vid vårt nutida vintersolstånd eller möjligen i mitten av januari. Under bloten lär det ha druckits mycket öl och feta gödgrisar offrats. Där i från skulle då seden att äta julskinka ha överförts till vårt julfirande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar