När Kristina och hennes bror Henrik var barn i början på 1980-talet ville vi skapa en egen jultradition. Julafton förväntades vi åka från Skövde till mormor och morfar i Valeberg och sedan tillbaka till Skövde till farmor och farfar. Det var stort julbord på båda ställena och alla tyckte att vi skulle komma tidigare och stanna längre. Där emellan skulle vi tillgodose barnens önskemål om att få se på Kalle Anka.
Vi gjorde dagen innan – den 23:e på kvällen – till vår egen julafton. Då provsmakade vi julmaten. Vi hjälptes åt med att göra i ordning flera små tallrikar med olika turer av julmaten åt var och en. Bara den varma maten fick vara kvar på spisen och i ugnen tills det var dags för den delen av julbordet. I lugn och ro smakade vi så på allt.
När vi efter maten plockat undan satte vi oss i vardagsrummet och tittade på julgranen. Drack kaffe och julmust, och fick äntligen smaka på vårt hemgjorda julgodis. När vi suttit där en stund och tittat på julgranen och funderat på vad som fanns i de klappar som låg under den fick var och en välja en julklapp som man fick öppna. Traditionen har levt vidare och vi är numera mer noga med hur det är den 23:e än vad som händer på själva julafton.
Framåt annandagen säger vi varje år att ”nästa år ska vi inte göra så mycket mat”. När det sedan blir dags för ”nästa jul” har det totalt fallit i glömska – för det är ju så jättekul att laga till maten och godiset – och kylskåpet fylls till bristningsgränsen.
En annan tradition som är att vi samlar recepten på den mat som vi planerar ska finnas på julbordet. Vi började 2004 med en handskriven bilaga till julboken. Där efter blev det tre stycken skrivna med datorns hjälp för att det var är lättare att dela med sig av recepten då. När det var dags för 2008 års julbordsplanering lade vi samman de olika bilagorna, och har sedan lagt till recept allt eftersom vi hittat nya som vi velat prova.
Julbordet bör ätas i en given ordning. Om man blandar allt på en och samma tallrik missar man en del av upplevelsen. Turerna till julbordet bör vara minst 5 sägs det och det är vad vi brukar försöka att gå efter.
Första turen
Sillinläggningar, strömming, sillsallad, potatis, julbröd, ost, m.m.
Andra turen
Rökt och gravad fisk av olika slag
Tredje turen
Julskinka, rökt grynkorv, pastejer, rökt viltkött, m.m.
Fjärde turen
Nu är det dags för att smaka på det ”småvarma” – Janssons frestelse, omelett, köttbullar, revbensspjäll, grynkorv, prinskorv, rödkål och dopp i grytan.
Femte turen
Ris à la Malta , frukt, ost och kex, hemlagat julgodis m.m.
Något barn brukar varje år fråga varför vi gör så och med bestämdhet kräva att få börja med köttbullarna. Och visst – det är tillåtet att börja med köttbullarna – men barn brukar vilja vara ”stora” och tar så småningom efter. Då har vi lyckats att föra en del av en svensk mattradition vidare till nästa generation.
