Valebergs by

Valebergs by

Valebergs by

Kort historik

Valebergs by ligger i den nord-östra delen av Larvs församling i Vara kommun. Byn framstod ännu vid 1900-talet början som något av en kulturhistorisk relik. Den omvandlingsprocess som bygden i övrigt genomgick under 1800-talets andra hälft gick i det längsta Valeberg förbi. Ända fram till 1910-talet var byn i stort sett opåverkad av tidens förändringar och den viktigaste orsaken var troligen böndernas ofria ställning.

Jordeböcker från 1550 och 1566 anger att det fanns 8 hemman i byn – 5 skattehemman, 2 kyrkohemman och 1 frälsehemman. 1566 upptas dessutom en kyrkoåker. De 2 kyrkohemmanen drogs senare in till kronan.

Redan i 1566 års jordebok omnämns ett av hemmanen i byn vid eget namn – Ewetorp, idag kallat för Evatorp. De övriga hemmansnamnen finns med i jordeböcker först i slutet av 1600-talet och början av 1700-talet.

1641 köpte Jakob De la Gardie 4 av byns 5 skattehemman samt de 2 kronohemmanen. De 6 hemmanen övergick 1667 till Jakob De la Gardies dotter Christina. Hennes make Gustaf Otto Stenbock ägde då frälsehemmanet Huvudsgården. Evatorp hade annan ägare.

1667 års jordebok anger kapten Gustaf Ekegren som ägare till 7 hemman i Valeberg. Detta år övergick sedan Torbjörn Persgården till kronan och ett par år senare indrogs även de övriga hemmanen till kronan – så även Evatorp. Ett av dem, Hopmansgården, anslogs som lön åt befallningsmannen.

Vid 1700-talets mitt släppte kronan sitt grepp om Valeberg då adelsmannen – landshövdingen Adam Otto Lagerberg, ägare till bl.a. Sjötorp – 1763 skatteköpte 4 hemman i Valeberg: Jon Börjesgården, Anders Hansgården, Kvarnåsagården och Evatorp. Dessa 4 hemman bildade tillsammans ett rusthåll. För att hjälpa upp rusthållet anslogs ett s.k. augment i form av kronohemmanet Torbjörn Pergården som också kom att räknas till Sjötorp. Året innan – 1762 - hade Lagerberg köpt frälsehemmanet Huvudsgården.

1764 tog Lagerberg initiativet till en genomgripande omläggning av byns jordbruk. Han var då ägare till 6 av byns 8 hemman. Åkermarken hade fram till nu brukats i ensäde. Lagerberg kom överens med 2 bondeägda skattehemmanen Hopmansgården och Per Gunnarsgården om att man skulle införa tresäde och att förrätta storskifte.

Kartan från storskiftet 1764 visar att byns jord delades av ett sankmarksområde i en sydlig och en nordlig del. Vilka i sin tur delades av den från söder kommande vägen. På detta sätt bildades 4 separata inägoområden, s.k. lyckor eller gärden. Norr om sankmarksbältet låg Nollyckan och Hampalyckan. Mellan dessa gick bygatan som vidgade sig norrut i en tå mot Sjötorps och Valebergs gemensamt ägda utmark. I bygatans omedelbara närhet låg 7 av de 8 hemmanens tomtplats. Endast Evatorp hade ett mer avskilt läge, lite norr om den övriga bebyggelsen, i utkanten av tån.

De två gärdena söder om sankmarken kallades ”Gierdet Wäster om Wägen” och Bergsflaget.  Norr om det förstnämnda låg ännu en tåbildning. Byns totala åkermark var vid denna tid ca 85 tunnland och de flesta hemman hade åkermark i samliga gärden.

Något tresäde infördes aldrig. I stället blev det fyrsäde plus ensäde.  Det bestämdes nämligen att Bergsflaget på grund av den starka inblandningen av ängsmark skulle förbli ensäde. Av den övriga jorden skapades 4 gärden varav ett skulle trädas varje år. Två av gärdena blev identiska med Nol- och Hampalyckan. De två resterande gärdena bildades genom att man delade ”wäster om wägen”.

Det nya brukningssystemet medförde en ny tegindelning där gärdena spaltades upp i långsmala spjälltegar. Bergsflaget som inte omstrukturerades hade även fortsättningsvis tegar i många olika storlekar och former.

Drygt 100 år senare kom en lantmätare till Valeberg för att förrätta laga skifte. Då lydde 7 av byns hemman under Sjötorp vars ägare då hette C. E. Noring. Det 8:e hemmanet, Torbjörn Persgården, ägdes av patron Rundvall. Till Valeberg räknades nu även två mossar vid Edsmären (Utskåpen och Stråmyran) samt två utängar vid Lidan (Sulemad och Hästemad).

När man jämför laga skifteskartan med storskifteskartan kan man inte se några större förändringar i bebyggelsebilden. Även de gärden som bildades vid storskiftet finns kvar, nu under namnen Nollyckan, Hampalyckan, Backagärdet (Bergsflaget), Västergärdet och Sörgärdet. De två senare bildade av ”Gierdet Wäster om Wägen”.

Laga skiftet verkar ha varit en affär mellan lantmätaren och de två jordägarna. Byborna verkar ha stått helt utanför. Det bestämdes att 3 av byns hemman skulle flyttas ut - Jon Börjesgården, Torbjörn Persgården och Huvudsgården. Efter skiftesförrättningen blev Noring ägare även till Torbjörn Persgården och därmed ägare till hela byn.

 Det verkar dock som om beslutet om laga skifte aldrig omsattes i praktisk handling. Det finns uppgifter om att Noring inte fick skiftet godkänt av myndigheterna och att han därför lät byn få förbli oskiftad.

1911 sålde Noring Sjötorp med Valeberg till E. J. Johnsson. Bara några år senare var den mesta jorden i Valeberg friköpt. I samband med att Johnsson sålde hemmanen verkställdes styckningen av ägorna. Något som fick karaktären av laga skifte. Nu inleddes en intensiv nybyggnadsperiod som gjorde att de gamla husen togs bort.

Bebyggelsen i den gamla Valebergsbyn hade varit enhetlig både avseende material, färg och form. Mangårdsbyggnaderna var låga, timrade hus, täckta med halm eller torv. Bland uthusen förekom timring för stallar och fähus medan lador och logar var utförda i skiftesverk. Byggnaderna var omålade med undantag för skorstenarna som regelbundet vitlimmades.

Ladugårdarna var placerade närmast bygatan medan boningshusen hade ett mera indraget läge. Denna ordning var speciellt utmärkande för Jon Börjesgården, Per Gunnarsgården och Huvudsgården. De övriga gårdarna var inte riktigt lika stereotypt ordnade.

Dagens Valeberg är huvudsakligen en produkt av de förändringar som skedde under 1910-talet. I det gamla bycentrat ligger 4 hemman: Hopmansgården, Jon Börjesgården, Anders Hansgården och Kvarnåsagården. Hemmanet Evatorp ligger som tidigare en liten bit ifrån den övriga bebyggelsen. Per Gunnarsgården, Torbjörn Persgården och Huvudsgården finns inte längre kvar som självständiga hemman.

Bebyggelsen i byn är genomgående av nyare datum, men genom att den huvudsakligen förlagts till de gamla tomtplatserna har bosättningskontinuiteten blivit så gott som obruten.

Den länge konserverade Valebergsbyn - eller Valberg som är byns äldre namn  - blev inte föremål för någon omfattande fotografisk dokumentation. Däremot finns den i ord väl beskriven.

Ja, det är vad jordeböckerna kan berätta, men byns historia går tillbaka i tiden mycket, mycket längre. Söder om byn, i Lilleskog, ligger ett större gravfält som användes från ca år 400 och fram till slutet av vikingatiden på 1000-talet. Här finns i dag 7 gravhögar, 18 runda stensättningar, 3 treuddar, 11 domarringar eller rester av domarringar samt 5 resta stenar. Här finns också Stadskullen  - en ihålig kulle som antingen är grundligt utgrävd eller har haft någon annan speciell funktion. Från denna kulle menar man att byns ålderman ska ha blåst i sin lur för att kalla byamännen till överläggningar och beslut.

Runt omkring har man vid plöjning funnit urnor, det äldre begravningssättet man använde då man brände de döda  - innan kristendomen kom och man började lägga de döda i kistor innan jordsättning.

Sydost om byn ligger tre stora ättehögar på en ås. Detta område har det intressanta namnet Uppsaln. Söder om Uppsaln ligger Påskellaberget där man sedan urminnes tider tänt eldar till påsken, större än vad varje annan by eller bygd kunde skryta med. Eldskenet från Valebergsbornas påskeld lär ha varit synligt över stora delar av västgötaslätten.

En liten bit längre söderut från byn räknat ligger Finnestorp. Från 100-talet och under hela folkvandringstiden var Finnestorp en av Nordens största offerplatser, kanske det största rituella centrum som fanns här för 1 500 år sedan.

De senaste årens undersökningar vid Offerplatsen Finnestorp har visat att denna fyndplats fortfarande döljer en spännande historia från tidsperioden ett par hundra år före vikingatid. Fragment av föremål som kan bl.a. länkas in i intressanta maktkamper mellan olika framväxande stormannaätter.

Andra aspekter är det religionsskifte som antas ha skett vid denna period. Ett skifte som innebär en förskjutning från de gamla gudarna (vaner) till de nya gudarna (asar). Skriftspråk i form av runor börjar förekomma. Intressant är också att det vid denna tid fanns nära kontakter till pågående skeenden på kontinenten.

Vid undersökningarna år 2002 fortsatte utgrävningen kring den bevarade anläggning i trä som påträffades i den norra delen av offerområdet. Träanläggningen låg på drygt en meters djup och kring denna påträffades offrade föremål och skelettrester av offrade hästar.

I området som undersöktes direkt söder om vägen kunde konstateras att föremålen låg invid en mindre ö. Det påträffades en eldstad på ön. I eldstaden fanns rester av en måltid och en droppe smält silver. De offrade föremålen låg i sluttningen ner mot en äldre bäckfåra. Vid undersökningen påträffades bl.a. två svärdspärlor, en doppsko samt agraffer (en slags knappar).

Vilken roll Valeberg spelade som boplats under denna tid vet vi inget om. Vi kan bara ana oss till att byns historia är mycket, mycket, mycket lång.

På följande sidor berättar vi om en del av julfirandets historia  - en historia där en del av traditionerna också går mycket, mycket, mycket långt tillbaka i tiden och andra har tillkommit för inte alls länge sedan.