På juldagens morgon fick man inte försova sig. Den som gjorde det skulle bli sömnig hela året. Till julottan, som kunde börja redan klockan fyra, for bondfamiljerna med bjällerklang och i skenet från doftande tjärbloss. För dem som bodde långt från kyrkan blev det inte mycket sömn den natten. Det var vanligt att det efter julottan var ett kort uppehåll och efter det skulle man delta i högmässan. I pausen samlades man hos folk i kyrkbyn och kunde få en matbit och ”ottesupen”. För fattiga och för dem som inte hade någon att gå till kunde det gå så långt att man av prestigeskäl ändå stänkte några droppar brännvin på sig för att få den rätta doften.
På hemväg från högmässan skulle alla som hade häst köra ikapp. Den som kom först hem skulle bli först klar med höskörden i byn. På en del håll sa man att den som kom först hem skulle få den bästa skörden.
När julottefärden var över skulle allt gårdens folk hålla sig stilla. På juldagen fick bara de allra nödvändigaste sysslorna göras. Helst skulle inte högaffeln sättas i höet på hela dagen. Ingen mockade för djuren och man undvek att laga mat. Det var inte heller bra att låna eld eller ved. Den som besökte en annan gård fick ofta namnet ”julsugga”. Helgen skulle på alla sätt respekteras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar